Svalbard marathon

Spitsbergen marathon i Svalbard är det nordligaste marathonet som går på land. Svalbard ligger 78′ norr, ca 120 mil från nordpolen. Loppet går i det enda riktiga samhället som heter Longyearbyen. Dom stoltserar med att ha isbjörnsvakter som patrullerar, men det är ingen egentlig fara då det inte finns nåt på Svalbard förutom snö och berg samt att solen står högt på himlen hela dygnet så skulle en isbjörn dyka upp ser man den på typ 5mils avstånd (och alla vill ju gärna se en) men isbjörnarna är inte så himla vanliga. Det finnsbara typ 2-3000.

Loppet är en varvbana som kräver en doktorsexamen för att förstå. Banan är som ett garnnystan som dragits ut till ett T. Det finns ju inte så många vägar så dom har varit rejält kreativa för att få till 21km ( man springer bl.a. en bit på EU-pall). En sak som är säkert är att det finns backar.

Bakgrundkulissen på loppet är helt fantastisk. Tyvärr så var det ju dom där backarna, och dom gör så att man inte riktigt orkar titta upp. Nu var det några som tog loppet som en sightseeingtur, men för oss som sprang handlar det mer om att klara av kramp än att titta på fantastiska vyer.

Det finns ju en hel del att titta på i Svalbard så det är lätt att missa i förberedelserna inför loppet. Jag fick skynda mig att hämta nummerlapp innan starten sen gå och byta om och förbereda utrustningen (rygga med Gels, H2O,odyl). Jag kom till startfållan med 30sek till godo,  precis lagom för att knyta om skorna och ta en selfie.

Det hade ju vart bra att tänka igenom strategin för loppet men nu blev det inte så.

Startskottet gick och en sedvanligt tokrusning påbörjades. Skulle jag gå under 3h visste jag att första milen måste bli bra och att jag måste dominera utförslöpen, så jag sprätte iväg med dom andra tokarna. Första km går ordentligt uppför sen är det 3km utför och ca 1km platt. Dessa 5 gick på 20:30 (bra) men jag hade redan känning i baksidan av högerbenet (det är ju lätt hänt i utförslöpning-dåligt). Ändå låg jag bara typ 6a. Jag satsade vidare och tänkte att jag iaf måste ge mig chansen till andra halvan. 

Vägen ut till Adventsdalen är vacker, så vacker att jag kände mig tvungen att ta kort. Löpningen är ganska lätt men jag blev ändå omsprungen av 3-4 pers. Inte hela världen då jag ändå inte hade chans på medalj.

Vid 14km (1/3 del) så låg jag på 1h (perfekt) men där börjar de mördande sista 7km på första varvet. Här går det uppåt, är dåligt underlag med vatten och lera och även tunga ben. Här visade sig även att jag gick ut aningens (underdrift) för hårt. Jag fick slita ordentligt för att ta mig springandes till 21km på ca 1:33 (bra) men nu var benen tunga och jag började räkna på möjlig sluttid och hoppades på sub 3:10(ganska realistiskt).

Löpningen gick hyfsat ut i Adventsdalen men vid vändningen kände jag mig tung i benen. Jag kom ifatt nån halvmaratjej men fick slita för att gå om.

Vid 30km var jag riktigt seg i benen, men vad kan man förvänta sig när man siktar på att slå sitt pers(3:41) med 30-40 minuter? Jag pinnade på och försökte hålla en 4:40-tempo för att kanske gå under 3:10.

Vid den tunga delen blev det riktigt tungt och motigt. Benen gjorde ont magen började krampa, benen ville inte alls och så visste jag att det är de sista 5km som är dom viktiga.

Vid 39km kom krampen så jag tvingades stanna och dra ut musklerna lite (=tillfälle till selfie!)

Sista delen blev vackeljogg. I utförslöporna krampade vader, lår och fötter, så fick jag snällt ta och gå. Jag tror sista 5km gick på 26+!

Tillslut kom jag i mål iaf. Som 7a totalt, 3a i 40+ och på nytt personbästa ;3:16:20.

Inte så nöjd men väldigt glad att jag inte måste springa mer idag iaf.

Fötter hamnar i högläge fram till 20 då Banketten(!) går. 

Spitsbergen marathons bankett är en otroligt festlig tillställning med uppvisning, fin-mat, drinkar, fest och massiv prisutdelning.

Inte varje dag jag hamnar på podiet:S

Som kronan på verket bjöd Svalbard på magnifik midnattsutsikt efter festkvällen

Lärdomar från dagens löppass.

Årets sista löppass i San Diego blev ett bra långpass i böljande terräng och skön värme.

  Totalt 20km på 1h 55min ej inräknat några pauser.

Fantastiska backar..

Hittade en bra informationsskylt i slutet av passet.

 Speciellt infon om Pumorna är bra.

• Va inte här ensam – Fail
• Spring inte – Fail
• Ha barnen nära dig – Fail (dom var hemma)
• Öppna upp jackan?!? – Fail

Det går tungt nu

Långpassen känns inte så lätta som de borde. Jag tycker jag förbereder mig bra, har en realistiskt utvecklingsmål men trots detta får jag kämpa mig igenom långpassen på 16-20km. Känslan jag har nu är att det är omöjligt att springa 42km även fast hjärtat orkar för troligen har jag monsteront innan 30.

Jag får väl hoppas att det släpper om några veckor/månader.

Jag har iaf beställt två nya löparjackor från USA. En lite tjockare som ska vara vattentät och en ultralätt vind- och ”fukt”-tät. Ska bli kul att se om dom passar. Ska iaf bli skönt att ha lite bättre kläder för dåligt väder. Nu är det en extra tung faktor  när det regnar och blåser.

 

Prinsens minne – halvmaraton

Prinsens minne gick av stapeln den 16/8.
Efter frukosten lade jag mig i logementet och läste lite i väntan på avfärd. Vi åkte vid 10-tiden och köpte en ica-sallad. Vid 11:20 åt jag salladen för att sedan vänta in starten. Jag körde ingen uppvärmning då jag tänkte gå ut långsamt.
Då detta var Försvarsmaktsmästerskap fick vi starta i Elitfållan. Skönt för mig, sämre för Elitlöparna..

Jag öppnade i 4:30/km tempo, vilket kändes lungt och behagligt. Tänkte hålla farten i 5km för att sen ta det lugnt. Jag kände av hälsenan och var lite orolig för att tvingas bryta. Vid 5km kändes det bra så jag tänkte att jag kör en 45-mil innan jag går ner i tempo.
Vid milpasseringen låg jag på 45:30 utan att vara utmattad. Benen var sugna att sträcka ut men det var svårt att öka farten, jag blev bara tröttare av att sträcka ut, så jag föll tillbaka i det behagliga tempot jaVid g hållit innan vilket visade sig vara 4:30. Försökte ligga runt 4:30 hela vägen in till 2mil, varefter jag tänkte göra en långspurt.

Vid 20 var jag ordentligt tung i benen med drog upp farten för att gå om några som jag legat efter i ca 15km. Tror jag höll runt 4:10 tempo sista 1100m.
Upploppet var kuperad gräsmatta som tillsammans med överdriven fratlust nästan höll på att framkalla kramp i vader och baksida av lår.
I mål på 1:35:02 utan att ha pressat viljan allt för mycket känns väldigt prositivt.

Ett långpass i kroppen

I lördags sprang jag Gula stigen tillsammans med cyklande Lasse. Jag började lugnt, vilket nog var dåligt för hälsenan värkte så att jag trodde jag skulle få bryta. Men efter ca 8km planar banan ut och det blir lättare att springa sub 5min/km och direkt kändes det bättre. I slutet ökade jag till ca 4:30 men det km var tungt.
Att kroppen höll så bra var trevligt. Hälsenan ska nog bli bra och då kan jag köra hårt igen.

På lördag är det FM-mästerskap i halvmaraton. Jag bör orks runt och även kunna sätta lite fart. Tror på en tid runt 1:45 även om en 1:3x skulle vara mumma.

Dagsformen får avgöra hur hårt jag går ut.

Långsamt långpass

Körde 19km idag, långsamt, med 1 min gängbildning varannan km. Allt enligt en gubbe som heter Galloway. Trots det lugna tempot stumnade jag runt 13km dom sista km var det inte mycket spänst kvar.
Hela sträckan gick i skog och parkmiljö- riktigt trevligt och bra för lederna.

21km

Inspirerad av Anton körde jag ett långpass idag, totalt 21km.
Jag bestämde mig ganska tidigt att det skulle bli längre än de vanliga 10-13 som jag brukar logga. Det kändes riktigt bra i kroppen efter vilan igår, inte ens vaderna störde. Vid 8 km började vaderna kännas lite stela och vid 11km (ca55min) stannade jag en snabbis och stretchade vader och baksida lår. Det roliga är att det inte blev så mycket värre förrän vid 17-18. Då började det kännas riktigt tungt och jag ångrade att jag inte tagit med något att dricka eller äta. Det gick inte fort men jag såg till att komma längre än 21km iaf, så att jag med trygghet kan säga att jag klarat distansen för en halvmara.

Träningshelg

Träningshelg med Danne.
Planen va att träna hårt basta, stretcha, träna mer, äta och vila.
Vi åkte upp fredag eftermiddag. Det första vi gjorde var att köra snabbintervaller; 16x400m på 85-90s med 90s vila. Sagt och gjort, inga problem kändes lätt trots att det blev nästan 12km med värvning..
Sen kväll med sen middag blev tidig morgontur på lördagen. 9km i kryptempo då lederna gjorde sig påminda. Direkt på löpningen blev det axlar och bröstträning – skönt.
Efter bastu, mat och vila blev det eftermiddagsträning. 9 km med tröskelfart (4min/km) i slutet, följt av armträning.

Kul helg om än kanske inte så bra och genomtänkt.

Test 5km i 10km

Efter en bra löpvecka med bara lite känningar i höften tänkte jag att det måste till ett fartpass.
Lite funderande senare var jag ute på 10km slingan. Tanken var att värma upp 2km och sen blåsa på ca 3km och försöka hålla i tot 5 på ca 20 min, och sedan glida i mål.

Det var svalt, ca 0, på eftermiddagen och det kändes riktigt tungt. När jag drog på efter uppvärmningen kändes det som att jag stod still, efter några minuter tänkte jag att detta var lönlöst, kommer jag inte under 4.15 så joggar jag resten. Som tur är gick första på 3.55 sen tog jag det ”lugnt” i 3km (12,45) och försökte pressa rejält sista 600, vilket gav en sista km på 3.55 och en tid över 5km på 20.32.

Med lite fartträning tar jag nog 19,30 i år.

Långlöp

Långlöpning- troligen det tråkigaste jag visste för 10 år sedan, nu bland det bästa jag vet.
Har kört flera övermilenpass de senaste veckorna, och det skulle varit fler om inte höften skulle spöka hela tiden.
Det roliga är att passen inte bara är 12-13km, sist (tisdags) snittade jag 4:33 med en mil på 45:19, utan att förta mig 🙂
Det känns bra nu..