Blodomloppet 5km 2019

På dagen inför loppet var jag ordentligt nervös. Jag har räknat mycket på vad jag kan tänkas prestera. Excelark med träningsfarter och tidigare tider. 16:58 hoppades jag på men tänkte att 17:15 ändå är ok.

Jag vet att första 2km är snabba (tänkte att 7:10 är målfart för att ge möjlighet för bra avslut) och sen gäller det att tugga i 2 tunga km innan slutet delen kommer. Dom tunga kilometrarna går lätt uppför med en del knix och knöligt gräs. Jag ville vara beredd på att det skulle vara tokjobbigt men ändå hålla positiva tankar, försöka hålla uppe kadens och ge mig möjlighet till en bra avslutning.

T-35 började jag uppvärmningen. 1km lugnt följt av 1km med högre fart och några fartökningar. Här ville jag få upp pulsen och snabbt få in kroppen i andra andningen.

Benen kändes tunga men i slutet av värmningen hittade jag steget och allt kändes bra. Några stegringslopp senare stod jag längst fram i starten, småpratade, och dopade kroppen med 3st dextro.

Starten gick med sedvanlig rusning. Första 200m gick i 3:00 tempo och ändå låg jag typ 20a. Jag saktade ner och försökte slappna av i löpningen, vilket funkade bra och jag gjorde en hel del platser när torrisarna fick bekänna färg. 1a km gick på 3:26 och jag låg typ 10a.

2a km är utför i början och jag pumpade på för att ta platser. Vid slutet av kilometern börjar de gå lätt uppför och jag tar typ 9 eller 10 plats. Tror jag passerar 2km på 7:04, bra tänker jag, lite tillgodo och ganska pigg.

På 3e km börjar jag få hugg på först 8e och sen 6&7e platsen. Jag försöker springa lätt men kroppen skriker, men jag märker att jag närmar mig 7an ganska snabbt, så jag ökar mot rött för att få en rygg i motvinden. Tänker att det snart är lättare terräng och jag bara behöver pressa en stund till. Vid 3km (ca 10:50) går jag ifatt 7an och trycker för att ta rygg på 6an som ligger 4-5s före. Ganska snart går jag om 6an som går långsamt, men ökar och tar rygg på mig. Jag ökar kadensen ytterligare för att grilla honom och får en liten lucka. Ett tag tänker jag att 7e eller 8a är ganska bra det också och funderar på att slå av takten, men så märker jag att killen i ryggen börjar släppa, så jag går fullt i utförslöpet upp till 4km (ca 14:20). Jag ligger i ca 3:10 fart och tänker att nu är det inte långt och jag får inte så av nu. Med 500m kvar går 5an ihop med 10ans löpare som springer på runt 40. Nu blev det stökigt och svårt att hålla farten, men väl inne på arenan hittar jag ett spår och försöker öka. Jag får för mig att jag kan lyckas komma in på 16:58 så jag spurtar allt jag kan, vilket är tur då 7an närmat sig och bara är några meter efter. Uppenbarligen var jag ganska slut för det gick ju klart snabbare ön 16:58..

Imål kom jag på en 6e plats på tiden 16:37.

Sjukt nöjd med placeringen, lyrisk över tiden och stolt över hur jag hanterade tröttheten och den mentala biten.

Nu tävlar jag helst inte nåt mer, men det kan ju säkert bli stockholms halvmaraton i höst.

FMM terränglöpning

FMM terränglöpning går i ett kuperat spår bakom Stockholms stadion. 

Kom i god tid före start och hann prata och heja runt lite, och fick till en riktigt bra uppvärmning.

Inför starten följde jag ett nyinslag inför mina kortdistanstävlingar – ta en gel precis innan start för att få en boost. Något som funkar riktigt bra.

Starten var lugn, ingen rusning alls. Jag med flera andra överraskades av det låga tempot(3:50-isch) men höll igen då vi hade några elitlöpare som inte drog iväg.

 I första backen drogs fältet ut. Jag släpte iväg Jens som såg ruskigt lätt ut, men vi var ett gäng om 4-5 som fortfarande hade kontakt med Jens som låg 4a,

I första utförslöpningen var gruppen samlad och tempot högt. I andra backen började andningen kännas tung och jag ville sänka ansträngningen (låg på ca180-185 i puls), dock såg dom andra märkligt trötta ut. Runt 1.5km tog jag rygg på Jens och i en uppförsbacke gick jag om. Här trodde jag att det skulle bli taktiskt så jag ökade intensiteten så jag gick på rött. 

Som tur var fick min hårdkörning dom andra att släppa och sänka tempot ett steg, vilket gjorde att jag kunde sänka tempot men ändå dra ifrån.

Jag ökade på avståndet till 5an fram till mördarbacken där jag var rädd att bli omflygen av Jens. Jag tog det ganska lugnt uppför och kunde sen hitta en hög fart på placken och på upploppet. 

I mål, efter 4,5km, gick jag på 18m:00s, på en 4e plats, ca 1m:20s från 3e och ca 16s före 5an. Skönt!

Efter loppet bjöds vi på middag och prisutdelning.

LSS kom 2a i lagtävlingen, jag kom 2a i 40+, så dagen resulterade i 2st silvermedaljer.

Svalbard marathon

Spitsbergen marathon i Svalbard är det nordligaste marathonet som går på land. Svalbard ligger 78′ norr, ca 120 mil från nordpolen. Loppet går i det enda riktiga samhället som heter Longyearbyen. Dom stoltserar med att ha isbjörnsvakter som patrullerar, men det är ingen egentlig fara då det inte finns nåt på Svalbard förutom snö och berg samt att solen står högt på himlen hela dygnet så skulle en isbjörn dyka upp ser man den på typ 5mils avstånd (och alla vill ju gärna se en) men isbjörnarna är inte så himla vanliga. Det finnsbara typ 2-3000.

Loppet är en varvbana som kräver en doktorsexamen för att förstå. Banan är som ett garnnystan som dragits ut till ett T. Det finns ju inte så många vägar så dom har varit rejält kreativa för att få till 21km ( man springer bl.a. en bit på EU-pall). En sak som är säkert är att det finns backar.

Bakgrundkulissen på loppet är helt fantastisk. Tyvärr så var det ju dom där backarna, och dom gör så att man inte riktigt orkar titta upp. Nu var det några som tog loppet som en sightseeingtur, men för oss som sprang handlar det mer om att klara av kramp än att titta på fantastiska vyer.

Det finns ju en hel del att titta på i Svalbard så det är lätt att missa i förberedelserna inför loppet. Jag fick skynda mig att hämta nummerlapp innan starten sen gå och byta om och förbereda utrustningen (rygga med Gels, H2O,odyl). Jag kom till startfållan med 30sek till godo,  precis lagom för att knyta om skorna och ta en selfie.

Det hade ju vart bra att tänka igenom strategin för loppet men nu blev det inte så.

Startskottet gick och en sedvanligt tokrusning påbörjades. Skulle jag gå under 3h visste jag att första milen måste bli bra och att jag måste dominera utförslöpen, så jag sprätte iväg med dom andra tokarna. Första km går ordentligt uppför sen är det 3km utför och ca 1km platt. Dessa 5 gick på 20:30 (bra) men jag hade redan känning i baksidan av högerbenet (det är ju lätt hänt i utförslöpning-dåligt). Ändå låg jag bara typ 6a. Jag satsade vidare och tänkte att jag iaf måste ge mig chansen till andra halvan. 

Vägen ut till Adventsdalen är vacker, så vacker att jag kände mig tvungen att ta kort. Löpningen är ganska lätt men jag blev ändå omsprungen av 3-4 pers. Inte hela världen då jag ändå inte hade chans på medalj.

Vid 14km (1/3 del) så låg jag på 1h (perfekt) men där börjar de mördande sista 7km på första varvet. Här går det uppåt, är dåligt underlag med vatten och lera och även tunga ben. Här visade sig även att jag gick ut aningens (underdrift) för hårt. Jag fick slita ordentligt för att ta mig springandes till 21km på ca 1:33 (bra) men nu var benen tunga och jag började räkna på möjlig sluttid och hoppades på sub 3:10(ganska realistiskt).

Löpningen gick hyfsat ut i Adventsdalen men vid vändningen kände jag mig tung i benen. Jag kom ifatt nån halvmaratjej men fick slita för att gå om.

Vid 30km var jag riktigt seg i benen, men vad kan man förvänta sig när man siktar på att slå sitt pers(3:41) med 30-40 minuter? Jag pinnade på och försökte hålla en 4:40-tempo för att kanske gå under 3:10.

Vid den tunga delen blev det riktigt tungt och motigt. Benen gjorde ont magen började krampa, benen ville inte alls och så visste jag att det är de sista 5km som är dom viktiga.

Vid 39km kom krampen så jag tvingades stanna och dra ut musklerna lite (=tillfälle till selfie!)

Sista delen blev vackeljogg. I utförslöporna krampade vader, lår och fötter, så fick jag snällt ta och gå. Jag tror sista 5km gick på 26+!

Tillslut kom jag i mål iaf. Som 7a totalt, 3a i 40+ och på nytt personbästa ;3:16:20.

Inte så nöjd men väldigt glad att jag inte måste springa mer idag iaf.

Fötter hamnar i högläge fram till 20 då Banketten(!) går. 

Spitsbergen marathons bankett är en otroligt festlig tillställning med uppvisning, fin-mat, drinkar, fest och massiv prisutdelning.

Inte varje dag jag hamnar på podiet:S

Som kronan på verket bjöd Svalbard på magnifik midnattsutsikt efter festkvällen

Göteborgsvarvet

Som förberedelse inför Svalbard tänkte jag bära mig mig all dryck för loppet. Tänkt och gjort- ryggsäck på!

2 gels och 50cl sportdryck var i underkant för en halvmara.

Loppet

Vilken underbar stämning på loppet! Synd att jag tog i och inte passade på att ta in miljön och hejjaropen.

Efter att ha upplevt en överflygningar av en Hercules, 2 JAS och ett gäng SK60 till musiken från Top Gun i startögonblicket var det svårt att inte springa fort.
Gick bra att ligga i ca4:05 i 1km sen kom jag ifatt föregående startled.

​​

I första backen fick jag betala för den hårda öppningen. Jag fick bita ihop och kämpa, ändå gick 4:05 rätt bra och sub 4 hade varit möjligt utan slalom springningen.

5km tider:

20:35, 20:45, 20:43, 20:39.

I slutet var jag trött mentalt men kom i mål på 1:27:13. I mål kom jag tillsammans med folk med 11-12000 som startnummer (jag hade 22000). Kan jag ha passerat 10000?Jag kom iaf 8 i FM och 1a i 40+ vilket är kul!

En fantastiskt stämning med bra resultat betyder kul lopp! 

Jag får passa på att skicka ett förlåt-mig-för-att-jag-hade-brottom till dom hundra som jag sprang om och råkade toucha eller gå för nära. Sorry!

Ullfjärdloppet 2017

Idag gick Ullfjärdsloppet, tillika reginoalt försvarsmaktsmästerskap – Viktigt Viktigt med andra ord.

Ullfjärdsloppet ligger inte helt optimalt i planeringen då Blodomloppet går på torsdag nästa vecka och Göteborgsvarvet går 2 dagar senare, men kul iaf med årets första riktiga värdemätare.

Då det körde ihop sig lite med körning till Engelska skolan så han jag inte värma upp mer än 2km, hade gärna kört lite längre med mer fartökningar och en längre strech och vilkaperiod efter. Nu blev starten ganska snabbt på.

Jag kände igen många bra löpare och förstod att placering skulle vara svårt, men en snitttid på när 4.0min/km kanske var möjligt.

Täten gick iväg fort i början. Jag var tvungen att släppa trots att benen kändes bra och att jag gick hårt i första riktiga backen.

Fram till 4km gick det fort jag kände syran komma och försökte fokusera på lätt löpning. 

Vid 6km kom jag nästan ifatt 4an Erik när mördarbacken börjar och syran kommer till benen. Jag gick andra halvan av backen. Det var tungt att komma igen och springa ur sig syran, men efter backen kommer en lätt sektion där jag och Erik går om John som hade det tungt. 

Från 6-8km håller Erik ifrån med ca 5-10m men vid 8springer han fel och jag kommer ifatt. Jag märker att han har riktigt ansträngd andning och rycker till mig en ledning i tförslöpningen som kommer.

Vid 10km står 2an(Lars) dubbelvikt, men springer igång och ökar rejält när jag närmar mig. Jag får släppa Lars efter ca 500m då han går galet snabbt med efter ca 1km tappar han fart igen och jag kan gå om. I slutet har Erik gått snabbt och kommer ganska nära, men inte så han får kontakt.

Jag går ganska lugnt imål 5s före Erik, men 50s efter 1an.

2a på 44:20 över officiella 11.6km käns bra (snitt 3:49/km), gpsen visade 11.1 men formen är god så jag hoppas på bra miltid på blodomloppet om 1v.

Pb på milen

Fars dag. Kan man önska sig en bättre present än personligt rekord på milen?

Med bra träning i ryggen skull sub40 inte vara så svårt. Sagt och gjort. 

  
Studenternas friidrottsbana blev platsen. 25varv under 40min, 96s/varv, var målet.

Mörkt, 7 grader varmt och ensam på arenan startade jag efter ca 1500m uppvärmning.

Det kändes ruskigt bra. Jag höll igen första kilometrarna och hade mycket ork. Dock så va det svårt att hålla varven ordentligt under 96s(4min/km). Första km gick på 3:50, sen höll jag 4-tempo utan att förta mig.

Vid 5km passerade jag på 19:45-isch. Jag försökte fortsätta hålla ekonomisk och snabb löpning. När det var 2km kvar ökade jag och vid sista släppte jag på ordentligt. 

Sluttid 39:27. Enligt GPSen 38:30.

GPSen visade 4% kortare sträcka på en rundbana.. Kan varvet vara 16m för kort? Nä men kanske nån meter för kort..

GPS-tiderna:

3:48

3:54

3:55

3:53

3:52

3:51

3:53

3:53

3:51

3:44

Lärdomar från dagens löppass.

Årets sista löppass i San Diego blev ett bra långpass i böljande terräng och skön värme.

  Totalt 20km på 1h 55min ej inräknat några pauser.

Fantastiska backar..

Hittade en bra informationsskylt i slutet av passet.

 Speciellt infon om Pumorna är bra.

• Va inte här ensam – Fail
• Spring inte – Fail
• Ha barnen nära dig – Fail (dom var hemma)
• Öppna upp jackan?!? – Fail

Prinsens minne – halvmaraton

Prinsens minne gick av stapeln den 16/8.
Efter frukosten lade jag mig i logementet och läste lite i väntan på avfärd. Vi åkte vid 10-tiden och köpte en ica-sallad. Vid 11:20 åt jag salladen för att sedan vänta in starten. Jag körde ingen uppvärmning då jag tänkte gå ut långsamt.
Då detta var Försvarsmaktsmästerskap fick vi starta i Elitfållan. Skönt för mig, sämre för Elitlöparna..

Jag öppnade i 4:30/km tempo, vilket kändes lungt och behagligt. Tänkte hålla farten i 5km för att sen ta det lugnt. Jag kände av hälsenan och var lite orolig för att tvingas bryta. Vid 5km kändes det bra så jag tänkte att jag kör en 45-mil innan jag går ner i tempo.
Vid milpasseringen låg jag på 45:30 utan att vara utmattad. Benen var sugna att sträcka ut men det var svårt att öka farten, jag blev bara tröttare av att sträcka ut, så jag föll tillbaka i det behagliga tempot jaVid g hållit innan vilket visade sig vara 4:30. Försökte ligga runt 4:30 hela vägen in till 2mil, varefter jag tänkte göra en långspurt.

Vid 20 var jag ordentligt tung i benen med drog upp farten för att gå om några som jag legat efter i ca 15km. Tror jag höll runt 4:10 tempo sista 1100m.
Upploppet var kuperad gräsmatta som tillsammans med överdriven fratlust nästan höll på att framkalla kramp i vader och baksida av lår.
I mål på 1:35:02 utan att ha pressat viljan allt för mycket känns väldigt prositivt.

Åter i Sverige

Kom hem till SWE igår efter en lång resa med lite sömn.
För att bättra på omställningen från USAtid körde jag ett sent löppass- otroligt skönt.
Jag valde 7km i mina nästan nya kinvara4or då mina asfaltsskor (cortans 3) inte kommit hem än. Jag var lite orolig för det stora slitaget av sulan så jag tänkte att jag skulle testa hålla en högre knäföring genom hela passet för att minska risken att foten svingas fram framför kroppen.
Det kändes bra att springa med högre knän och jag jobbade aktivt för att landa mer balanserat på framfoten.
Jag hade ingen superfart -4:45isch men pressade mig inte heller då tekniken och kroppen var viktigast.

Test 5km

Dom säger att man ska testa sig då och då för att se hur formen artar sig. Det passar ju ganska bra när jag känner att jag behöver få upp mer tempopass.

Sagt och gjort. Test 5km, lätt utför. Förhoppningen var att så mitt tidigare rekord på 19:06 med ca 30s. På nåt sätt tänkte jag 3:45 tempo i 4km och en vass avslutning.

Jag startade lugnt, för lugnt 3:55 på första. Dock kändes det som ett enkelt tempo vilket är trevligt att veta inför sub40 lopp på milen.

Andra försökte jag öka intensiteten vilket resulterade i 3:50. Trots att jag nästa sprungit halva var jag inte särskilt trött. Jag höll i ett jämt tempo i den lite ”tyngre” 3e km – 3:56.

Under 4e började jag sträcka ut. Kände att det började bli bråttom om jag skulle spräcka 19minuters gränsen. Jag hade riktigt fint flyt och gjorde kilometern på 3:42.

Sista är mycket utför och det var bara att stå på för allt vad benen håller för. Med en avslutande 3:34 lyckades jag pressa mig in på 18:56, dock långt från 18:30ish, men ändock personligt rekord.
Jag kände mig ganska pigg efteråt, vilket säkert beror på de längre långpassen. Dock saknade jag det naturliga 3:40-tempot som jag hade hoppats på. Det har iof även märkts på tusing-intervallerna som jag springer runt 3:50.

Få väl vässa farten med lite 400ingar inför milloppet om 3 dagar..