Vis av tidigare erfarenheter valde jag att sänka siktet inför första maran. Att ta mig runt kändes som ett bra mål, speciellt med tanke på att det skulle regna.

Danne och jag kom överens om att försöka hålla ihop första varvet och tillsammans överväga om vi skulle fullfölja eller bryta. Efter en lugn halvmil tappade vi bort varandra (säkert till det bättre). Jag försökte hålla igen och njuta av loppet, tänkte att jag borde ta flera gåpauser innan jag blev för trött. På väg uppför Västerbron (1a) kände jag mig stark. Förbi Odenplan började jag känna av vaderna, dock inte värre än att det räckte med att landa mer platt på foten. På Gärdets första vätskepaus tog jag första vätskepausen. Första 15 hade jag hållit 5min/km, vilket kändes lugnt (pratat-fart). Men eftersom jag inte tagit pauser började jag bli orolig hur det skulle gå på andra halvan. Det var trångt på vägen och svårt att springa om folk, så jag ville inte gärna hamna längre bak i ett långsammare tempo. Gärdet var dock så tråkigt så jag började ta gåpauser. Tillsammans med dubbla ransoner på sportdrycksbarerna konserverade jag energin under 2a och 3e milen. Redan vid 25km började jag bli sugen att öka farten, men höll mig tillbaka då jag aldrig sprungit så långt innan. Vid 30km kändes det bra så jag började skruva upp tempot. Framme vid Västerbron gick jag upp för det brantaste partiet för att sen springa när alla andra var knäckta. Känslan att forsa fram bland kroknande löpare var härlig. Utför Västerbron släppte jag bromsen och höll farten mot stadion. Jag tog en kort vätskepaus på vägen in, men fick ändå till en 48-mil. 

Dom sköna 3 första milen var oväntade och den härliga avslutande milen var en underbar boost. Jag passerade 1500 pers sista 12km

Tyvärr var det sjukt kallt efter målgång.

 
  

 Före  
Efter