I bilen pratade jag och Anton mycket om träning och optimering av träning.
Väl hemma var jag sugen att testa teorierna, så maxintervaller hamnade på schemat.
Tanken är att lägga sig på en extremt hög ansträngningsnivå under ett fåtal intervaller för att träna maxpuls, och därigenom träna inför de tuffaste delarna av tävlingar.
Jag började passet med att värma upp i hyfsat tempo ca 4:30 i 4-5 km.
Slottsbacken vid akademiska blev valet av bace.
Första gången upp började jag i sprintmaner, vilket snabbt straffade ut sig. Helt slut kom jag upp på 45s.
Nästa var jag redan trött men lite visare så då kom jag upp på 48s.
Vid tredje började jag dryga ut vilan men hade ändå problem att trycka på uppför; 50s.
Vid sista intervallen körde ett mer ekonomiskt steg och kom upp på ca 47s.
Väldigt andfådd, rejält stum i låren och smått chockad av mjölksyran joggade jag sedan tillbaka till stduenternas.
Ett intressant träningspass som bryter det vanliga tempot på ett spännande sätt.
Träning 