Ända sedan jag började springa på framfoten i somras har jag lidit av stumma ömmande vader. I början orkade jag springa nån km innan vaderna krampade, nu kan jag köra dryga milen utan att vaderna bråkar. Det som har känts mest på sistone är en ömmande högerfot och ömmande hälsenor.
Antagligen är hälseneproblemen direkt proportionella till hur långt jag springer.
Vad- och fotstyrka sägs vara lösningen, så nu blir det att återuppta Eric Ortons fotträning samt att köra excentriska tåhäv i tid och otid.