Sen 1a juli har jag gått med trötta vader. Varje dag! Varje morgon har jag vaknat med stela, värkande och trötta vader. Varje pass har påbörjats med med åtmistone möra, men oftast stela och smärtande vader.

Jag antar att jag har varit en klassisk häl-rull person utan särskilt mycket frånskjut av vaderna.

Nu har det blivit ändring iaf. Det är faktiskt väldigt mycket roligare att springa med högt steg. Bättre fartkänsla, mer avslappnat. Ja, roligare helt enkelt.

 

Idag tog jag en lugn 6km runda. Jag anpassade distansen efter hur mycket vaderna orkar, så det blev inte längre idag. Försökte hålla bra hållning och landa under kroppen med foten. Svårt att hålla i hop kordinationen. Sen ville jag hålla en hög kadens men faller naturligt ner till ca 160-165 och håller ca 170-175 när jag tänkter på det. Speciellt svårt är det att hålla en hög frekvens när jag tar det lugnt och i nedförsbacke..

Tror jag måste träna mer på att hålla 180rpm. Även i viloperioderna. Något att ta tag i på nästa pass.