Jag har nu överlevt min tredje ”livshotande” förkylning på 2 månader. Första gången runt parloppet, sedan i mitten av juni och ni i början av augusti. Nu är jag iaf hyfsat bra (lätt hosta, morgon puls på 51) så jag tänkte ta en lugn morgontur.

Löpningen i San Diego har inte varit så intensiv som jag initialt tänkt. Dels så har den aggressiva terrängen känts av i höften, men även värmen vilken tvingar mig att springa tidigt på morgonen eller vid skymning.

Jag hoppas kunna köra ordentligt när jag är åter i sverige. Några pass planerar jag in för att hjälpa dygnomställningen sen måste jag göra ett diagnostiskt test på milen. Käns som att jag borde ligga runt 43-44, men en 42 tid skulle vara kul att kunna pressa fram.